Sömnlös i Sjöstaden

God morgon Noelle, Eller ja, det kan ju vara vilken tid på dygnet som helst när du råkar läsa det här. Just nu råkar klockan vara 04:45 vilket inte är en normal morgontimma att vara vaken i. Men serru, det är jag. Och du. Din mamma har vankat lite av och an och precis bestämt sig för att försöka sova lite till. Visserligen har Storsmulan en jobbig hosta som inte ger med sig men utöver det är det lilla du som vrider å vänder och buppar å buffar så hon inte kan sova. Men, få inte dåligt samvete för det nu. Det kan ju vara lite svårt för dig att ha koll på vilken del av dygnet vi befinner oss i. Varför jag är vaken vet jag inte riktigt. Det händer ibland att man vaknar vid fel timma. I synnerhet när sin bättre hälft presenterar nya spännande hostattacker i en övrigt knäpptyst lägenhet. Fast i vanliga fall är det bara vända sig om och somna om. Så är dock inte fallet i natt. Innan jag satte mig framför datorn lade jag mitt öra mot ditt skal för att lyssna på vad du har för dig där inne. Det låter och känns som du har fest med dig själv. Det kurras, skvalpas och sparkas. Jag föreställer mig att du, i din ensamhet, är uttråkad eftersom det är så tyst utanför och därför roar dig med att träna lite dans, rapa och fisa. Men, du är inte ensam min älskling. Vi är här och tänker på dig jämt. Hade det inte varit för den sena timman hade jag sjungit för dig...

Grekland borta

Hej Noelle, jag och mamma ligger i sängen och ser på tv. Simon and Garfunkel sjunger Bridge Over Troubled Water på svt1. Det är någon typ av Hall of Fame-konsert från New York från oktober 2009.  Det är midnatt på Styrbordsgatan och jag har precis dammsugit lägenheten och pussat mamma på magen och sagt att jag älskar dig. Det hör inte till vanligheterna att jag dammsuger så här sent men däremot pussar jag, på senare tid, alltid mamma på magen innan jag går och lägger mig. Din mamma sade att du reagerade och tryckte din rumpa mot pussen. Jag kände efter och där var du. Ja, där var du. Du ska ligga och jäsa där i en och en halv månad till men sen kommer vi ses. Det börjar bli lite nervöst. Apropå dammsugandet. Jag och mamma letade efter Grekland men allt vi hittade var dammråttor och trots den sena timmen kändes det rätt att plocka fram dammsugaren. Så illa var det. Men, Grekland är alltså borta. Detta är lite av en katastrof och vi känner oss aningen uppgivna. I varje fall jag. När det gäller din mamma är jag fortfarande osäker. Du förstår, sist vi lade ett pussel tillsammans, Skriet av Edvard Munch, tyckte jag det skulle vara speciellt att få dit den sista av 1500 bitar. Därför stoppade jag undan en bit när vi hade drygt 50 bitar kvar att lägga. När mamma insåg att en bit saknades spelade jag upprörd och började leta efter biten tillsammans med mamma. Efter en stunds letande lade jag dit biten utan att säga något. Men det tog en hel dag...