Lykke pratar

Hej Lykkeliten, Tiden går i en rasande fart och din utveckling ännu snabbare känns det som. Du klättrar som bara den och springer fort för att hänga med Noelle. Även i talet märker man att utveckling hjälps av att ha en storasyster. Du pratade i flerordsmeningar innan du kunde uttala orden. Du härmar ord och meningar hela tiden och nu börjar konsonanterna bli tydligare så man förstår en hel del av vad du pratar om. Och pratar – det gör du hela tiden. Det gör Noelle också för den delen. Ingen av er verkar vara vidare blyga inför vuxna....

Gävle, bortamatch och haranger

Hej Noelle, Det här är bara för att berätta att vi (mamma & jag) har dåligt samvete för att vi inte har fått mycket skrivet den senaste tiden. Det finns egentligen ingenting att skylla på. En massa viktiga och roliga saker har hänt i våra liv. Vi har bara råkat hamna i en sådan där period av gör det sen tänk. Vet inte ifall det beror på vår semester, som mest påminner om hemester, eller vår flytt eller att du ska bli storasyster snart. Nånting är det. Hur som helst, nu sitter jag äntligen här för att berätta om den senaste tiden. Vi börjar i Gävle eftersom där hade vi förra helgen en kanonweekend hos Oscar, Malin och Patrik. Du vet det där lilla bildkollaget av dig gungandes i förra inlägget. Det var från parkleken i Boulognerskogen i nämnda stad. Värdfamiljen skämde bort oss med allt möjligt. Från verandakvällsgrill med marängsvissdessert och spelafton med rökig whiskey utan is till exotisk dumplingslunch med avslutande högst underhållande fotbollsmatch på soligt och fullsatt Strömvallen. Hur ska vi någonsin kunna gengälda detta? Du trivdes som en Porsche på ett öde Autobahn. Det fanns plats att springa på, rum att dansa samt en trapp att klättra i. Dessutom hade du Oscar att leka med och hans rum med alla hans leksaker att utforska. Ibland när du gick in i Oskars rum så tjöt du bara högt rakt ut i någon form av okontrollerbar glädje. Det fick jag oxå göra på söndagen. Tjuta alltså. Högt, rakt ut, i okontrollerbar glädje. Tre gånger dessutom. Detta på grund av att det här var även helgen då du...

Halvårssummering

Hej Noelle, Oj vad tiden går fort! Du är snart fem månader gammal och jag har bara ett halvår kvar på mammaledigheten. En lite summering skulle passa bra här tycker jag. 2010 var det år då vintern var den kallaste och längsta sen mannaminne och sommaren den varmaste och soligaste sen lika länge. Du kom, som du vet, till världen med buller och brak, eller snarare kom du ju tyst som en mus och alldeles slak. Det vände upp och ned på livet för många människor kan jag lova. Men redan när du var några dagar gammal kunde vi konstatera att du var stark som en oxe, både i vilja och kropp. Du klarade nedkylning och uppvaknande galant och inga hjärnskador visades på magnetröntgenplåtarna. Det hela känns numera nästan som en film. Som om det aldrig har hänt och bara är en historia taget från ett manus som vi berättar ibland. Jag gråter dock fortfarande när jag hör pappa berätta vår historia ur hans perspektiv. Pappa och jag pratade igår om att du är så trygg i dig själv och hos andra människor och att det kan bero på att vi fick hjälp av många olika sjuksystrar som skickligt och erfaret tog hand om dig under dina första levnadsveckor. Vad vet vi, men faktum är att du för det mesta är en lugn och glad prick som ler mot de flesta mest hela tiden. Den första tiden hemma hos oss var inte direkt lika lugn och fridfull. Du hade en skrikperiod varje kväll som verkade vara i oändlighet. Varje dag gick jag på helspänn, ängslig över att du skulle...