Om din ankomst

Hej Noelle, Jag har haft lite skrivkramp på senare tid. Vet ej varför men det har varit mycket på jobbet nu. Den förklaringen funkar inte alltid men den används av folk flitigt. Så även av mig. I morgon fyller du två månader. Nedan följer ett inlägg jag skrev, men aldrig publicerade, när vi låg på SÖS. Hej Noelle, Klockan är 02:45. Du fyller idag sex dagar. Jag sitter ensam i föräldrarmatsalen på avdelning 53 på SÖS. Det är en fantastisk utsikt över Årtsaviken ifrån den här matsalen, även på natten. Landskapet där ute är fullkomligt stilla. Det är fridfullt. Här inne har vattenkokaren nyligen slutat ljuda. Jag ska hälla mig själv en kopp te. Det enda som låter är ett utsug i taket. Ibland hör man barnskrik från något av de andra rummen. Mamma brukar vakna till av det och tro att det är du som skriker. Men det är inte du som skriker. Du sover långt nere på avdelning 71. I natt är första natten jag har svårt att sova här på SÖS, borträknat första natten såklart. Mamma väckte mig i vanlig ordning strax efter två för att jag skulle ställa hennes (din) bröstmjölk i kylskåpet i köket. Den här gången blev det fyra fulla 25ml burkar. Nytt personligt rekord! Inte illa alls så här tidigt i mjölkningen. Det går som en lek nu och man glömmer snabbt bort hur lyckliga vi blev för de droppar bröstmjölk vi stolt tog oss med ner till dig för några dagar sedan. Hur som helst, när jag återvände till sängen hade John Blund flytt fältet. Jag letade i en halvtimme innan...

Så här kom du till världen

Hej Noelle, Dagen du kom till världen gick inte som vi hade tänkt oss. Men du kom till slut ut med en vikt på 4170 gram och en längd på 53 cm. En liten stark och envis tjockis med en fjunig röd tofs på huvudet. Idag, söndag, är en bra dag här på SÖS. Du har hittills legat 57 timmar av 72 i hypotermibehandlingen och dina värden är stabila. Igår, när bilden togs, var du vaken en liten stund vilket är ett friskhetstecken. Men behandlingen blir bäst om du sover så sjuksköterskan ökade morfinet lite grann. Det bet inte riktigt på dig så du fick lite lugnande oxå. Det kändes underbart att möta din blick för första gången. Redogörelsen av dagen (nedan) är enbart faktamässig och baserad på förlossningsjournalen. 2010-03-04 05:55 Vi skrivs in på SÖS, 41 veckor och fyra dagar över tiden. 07:15 Vattnet går då barnmorskan undersöker mamma. Mamma är öppen 3 cm. 08:50 Värkarna gör för ont och mamma får ingen vila mellan dem. Epidural läggs in. 09:30 Mamma är öppen 6 cm. Hon kämpar hela tiden mot värkarna med andning och lustgas. 11:40 Mamma är öppen 8 cm, är trött och har ont. Värkarna och ryggen är det som smärtar. 13:40 Mamma uppges vara öppen 10 cm. Detta visar sig senare vara fel. Mamma är fortfarande öppen 8 cm. 15:07 Läkare Tove, pappas gamla innebandypolares fru, undersöker mamma. Mamma är fortfarande öppen 8 cm. 16:45 Mamma är nu öppen 9-10 cm, är nästan helt slut och har fortfarande väldigt ont. 20:22 Krystvärkarna sätter igång 21:08 Epidural stängs av för bättre effekt vid krystning. Mamma har...

Inte riktigt än

Hej Noelle, 10:15 gick 74an till SÖS – Den kom i tid. Great! 10:40 tog vi vår nummerlapp på specialistmödrarvården. 11:07 kom en undersköterska och hämtade oss, förde in oss i ett rum och satte ett band rund mammas mage med en sån där CTG som mäter ditt hjärtfrekvens samt mammas sammandragningar (se bild). 11:25 började apparaten pipa vilt. En barnmorska som jobbade i samma rum, fast med en annan blivande mamma, tog kommandot. – Oj då, den har blivit lite skippididäng. Det är bara papperet som har tjofsat till sig. Men det här var inga roliga kurvor (om utskriften på papperet). Den sover nog. Det vill vi inte. Den mår bra men den ska vara vaken. Barnmorskan ber din mamma ställa sig upp och börjar trycka och knåda på magen. – Sådärja, nu ser kurvorna roligare ut. Ni får avvakta ett tag. 11:39 Plötsligt sjunker din puls från dryga 150 till 90. Mamma rör litegrann på sig för att kolla om det är CTG-mätaren som tappat din puls. Ingenting händer. Den ligger kvar runt 90. Jag trycker på signalknappen. Barnmorskan är snabbt på plats. – Oj då! Här har ni dippellidoppat litegrann. Ingen fara. Den är uppe på normalpuls nu igen. Ni får avvakta lite. 12:10 Vi får äntligen träffa läkaren. Hon kollar med ultraljud hur mycket fostervatten du har. 57ml visade det sig. Läkaren tycker det är snuddande när 50ml som är något typ av gränsvärde när det gäller fostervatten. På grund av fostervattenmängden och hjärtfrekvenssjunket föreslår hon att vi försöker dra igång värkarna istället för att fortsätta vänta. Vi säger ok och hon behöver känna på livmodertappen för att veta...

Läxa från barnmorskan

Hej Noelle, Idag är det skön lördag hemma på Styrbordsgatan. Mamma dras fortfarande med en förkylning och en mild feber. Jag har stannat hemma från en inflyttningsfest i Huddinge för att ta hand om henne. Och mig själv för den delen. Ibland är det underbart att bara vara hemma i lägenheten och relalalaxa. Vi har bland annat tittat på Tipslördag och spelat på Stryktipset. Det var spännande men utdelningen på 10 rätt var endast 11:- vilket inte kommer räcka till ett nytt kök. Vi tar nya friska tag nästa helg. Mamma och jag går till en barnmorska som heter Anita på Aktergatan här i Sjöstaden. Vi gillar henne. Hon känns erfaren och professionell. Hon har en förmåga att hitta ditt hjärta på en gång med ultraljudet. Före Anita träffade vi en annan barnmorska som vi inte tyckte lika bra om. Bland annat fick mamma skäll för att hon inte mindes sin sista menstruation. Hur som helst, Anita har gett oss en läxa tills nästa gång. Vi ska skriva ner några punkter kring tre områden: Upplevd graviditet Inför förlossningen Amning Upplevd graviditet Vi kan konstatera att graviditeten har varit markant uppdelad i olika perioder. De första tre månaderna präglades av illamående och bedövande trötthet. För din mamma alltså. Efter det vände det tvärt. De nästföljande tre månaderna var bättre, mycket bättre. Illamåendet försvann helt och ersattes av välmående och en känsla av harmoni.  Dock vände det igen. Nu kom tröttheten tillbaka tillsammans med en envis gammal astma. Dessutom började ryggen säga ifrån vilket ledde till sjukskrivning från arbetet. Att promenera blev en allt större utmaning. Både för din mamma och...