Dan före dan

Hej Noelle, Idag har mamma och pappa varit på inskrivning på Sös inför kejsarsnittet som sker imorgon. Du ska ju få en lillasyster. Vi ska gå från tre till fyra. Lillan ska komma. Besöket gjorde att allt blev så påtagligt och verkligt helt plötsligt. Vi har gått och väntat så länge på att morgondagen ska komma. Den här sista månaden har känts som en evighet. Men nu står verkligen lillasyster bakom dörren, knackar, och vill komma in. Det är fruktansvärt spännande och vi längtar nu ännu hårdare efter att äntligen få träffa henne. Vi fick under besöket reda på att mamma måste fasta från midnatt och får efter det endast dricka tre deciliter klar vätska. Efter 06:00 får hon varken äta eller dricka något förrän lillasyster är ute. Vi fick dessutom reda på att vi är nummer tre på listan vilket innebär att operationen inte kommer äga rum förrän vid 12-tiden. Jag tror timmarna kommer kännas som en evighet. Vet inte riktigt vad vi ska hitta på för att fördriva tiden men nyss upptäckte vi Wordfeud så det är inte omöjligt att vi sitter framför paddan och letar ord. Du kommer att fördriva tiden de närmaste dagarna på dagis och med mormor som ska bo hos oss tills vi kommer hem från...

Rumsbyte

Hej Noelle Idag har jag inte hunnit ned till dig än. Men jag är på väg. Mamma har gett mig order om att packa. Vi skrivs ut från BB idag. De nästa två nätterna sover vi nere på din avdelning i ett av de tre föräldrarrummen som finns där. Efter det måste vi ta en dag i taget. Det går inte att garantera plats med så få rum. I värsta fall sover vi hemma någon natt. Det är inte så värst långt hem men det skulle kännas tomt att komma hem utan dig. BB-avdelning 53 har varit suverän. Vi vande oss snabbt vid att få frukost, lunch, middag och kvällsfika serverat och att jämt bli uppassad av fantastisk personal. Det enda märkliga är att de tar våra stora handdukar utan att ge oss nya. Blir problem varje morgondusch. Van vid att upphängda handdukar stannar. Det är de som ligger på golvet som ska bort. Magnetröntgen igår gick bra. Det såg bra ut enligt den första preliminära rapporten och du hade varit tvärlugn i den där otäcka trumman. Kanske är det så att trumman är mer otäck för oss vuxna än för små barn. Återigen,  tack så mycket för alla varma ord. Vi undrar när vi ska kunna läsa kommentarerna utan att börja böla. Btw Sara, ja det är mycket möjligt. En sådan löjlig fråga hade jag lipat till...

Inte riktigt än

Hej Noelle, 10:15 gick 74an till SÖS – Den kom i tid. Great! 10:40 tog vi vår nummerlapp på specialistmödrarvården. 11:07 kom en undersköterska och hämtade oss, förde in oss i ett rum och satte ett band rund mammas mage med en sån där CTG som mäter ditt hjärtfrekvens samt mammas sammandragningar (se bild). 11:25 började apparaten pipa vilt. En barnmorska som jobbade i samma rum, fast med en annan blivande mamma, tog kommandot. – Oj då, den har blivit lite skippididäng. Det är bara papperet som har tjofsat till sig. Men det här var inga roliga kurvor (om utskriften på papperet). Den sover nog. Det vill vi inte. Den mår bra men den ska vara vaken. Barnmorskan ber din mamma ställa sig upp och börjar trycka och knåda på magen. – Sådärja, nu ser kurvorna roligare ut. Ni får avvakta ett tag. 11:39 Plötsligt sjunker din puls från dryga 150 till 90. Mamma rör litegrann på sig för att kolla om det är CTG-mätaren som tappat din puls. Ingenting händer. Den ligger kvar runt 90. Jag trycker på signalknappen. Barnmorskan är snabbt på plats. – Oj då! Här har ni dippellidoppat litegrann. Ingen fara. Den är uppe på normalpuls nu igen. Ni får avvakta lite. 12:10 Vi får äntligen träffa läkaren. Hon kollar med ultraljud hur mycket fostervatten du har. 57ml visade det sig. Läkaren tycker det är snuddande när 50ml som är något typ av gränsvärde när det gäller fostervatten. På grund av fostervattenmängden och hjärtfrekvenssjunket föreslår hon att vi försöker dra igång värkarna istället för att fortsätta vänta. Vi säger ok och hon behöver känna på livmodertappen för att veta...

Pappas checklista

Hej Noelle, Nej, du är inte ute än. Det är söndag morgon. Mamma ligger kvar i sängen och nannar.  Nej, vänta… hon är vaken. Mamma är kissnödig. Hon kommer ut från sovrummet med små fast tunga steg. Du kommer märka att mamma är fööör söööt när hon är nyvaken. Förutom hennes pingvingång (möjligt att den försvinner efter födsel dock) så får hon ett annorlunda ansiktsuttryck då hennes ögonlock jobbar med minsta möjliga ansträngning. De är i det där läget då man är osäker på huruvida de är öppna eller stängda. De tar sig upp precis så mycket de behöver ta sig upp för att mamma ska hitta till sovrummet. Dessutom spretar hennes hår åt alla möjliga håll och så fnyssuckar hon var sjätte sekund. Nu är hon på väg tillbaka till sovrummet. Vi befinner oss i ett läge då vi hoppas att du ska pressa din lilla fontanell mot livmodermunnen så att förlossningsvärkarna drar igång. Nej, det är inte så att vi vill att mamma ska få mer ont men vi tycker det är dags att ses nu. Varje värk blir ett steg närmare vårt första möte, som jag för övrigt drömde om inatt. Det var en märklig dröm. För det första kunde du nästan prata. För det andra liknade BB en större tågkupé och medan jag och mamma satt vid våra platser så låg du alldelles själv i restaurangvagnen där folk satt och rökte. För det tredje mindes jag absolut ingenting av själva förlossningen när jag väl hittade dig i restaurangvagnen. Fatta glad jag blev av att vakna och inse att det bara var en dröm. Oj då! Nu blev det plötsligt fjortissvenska här… ”fatta glad jag blev”…. Måste...