Stödstrumpan; en gravid kvinnas himmel och helvete

Hej Noelle,

Det är lördag kväll och jag sitter ensam i vår lägenhet med melodifestivalen i bakgrunden. Din pappa är hos Patrik och spelar poker. Eftersom vi har gått en vecka över tiden nu så var jag lite nervös för att han skulle iväg på äventyr just ikväll men han blir mer än förlåten om han kommer hem med extra klirr i kassan. Förra gången dom spelade poker hos Patrik kom han hem med en vinstsumma som betalade din spjälsäng bl.a. Bra va?

Det är ganska mysigt hemma hos oss tycker jag. Idag har vi städat och efter att jag varit hos Kajsa och inspekterat hennes nya lägenhet och pojkvän så har jag slängt av mig kläderna och strosar runt i nattlinne och mjuka, varma, sköna strumpor till skillnad från stödstrumporna som jag annars använder.

Och jag säger bara stödstrumpor! Dom är min räddning nu för tiden. Utan mina stödstrumpor skulle jag troligtvis ligga som ett kolli pga av smärtan i vader och fötter efter att ha gått den fem minuter långa vägen till Konsum och tillbaka. Det är bara ett problem; att få på sig dom. Redan för 2-3 månader sen hade jag svårt att böja mig ner. Nu kan jag knappt lägga upp foten på mitt knä när jag sitter ner. För att inte tala om hur otroligt tajta dom är. All vätska i mina händer gör att dom värker och jag har absolut ingen kraft kvar. Lösningen på problemet är förstås Jens. Med brutalt våld får han ta i med hela sin muskelmassa (och ni vet ju hur stark han är) för att trä på de underdimensionerade strumporna över mina stackars, svullna fötter. Vi frustar lika mycket båda två i vår dagliga strumpritual. Sen jag inhandlade mina stödstrumpor behöver Jens faktiskt inte gå till gymmet längre.

Efter att din faster och farmor har skrivit så fina brev till dig så blir jag orolig att dina andra släktingar ska få prestationsångest. Få inte det! Ni gör så mycket annat för Noelle! När jag ändå pratar om din släkt passar jag på att lägga in en bild på dina kusiner Calle och Matilda och en på din mormor och morfar. Fortsättning följer på farfar, morbror och moster när vi tagit lite fina bilder på dom.

Melodifestivalen är slut. Jag har ingen aning om rätt låt vann. Jag har bara suttit framför datorn och skrivit det här inlägget. Skrivit, ändrat, justerat osv. Det tar längre tid än man tror vilket är bra för mig eftersom jag är så rastlös av mig nu när jag inte jobbar. Nu kom jag på att jag har glömt att äta middag också. Det gör inte så mycket efter äppelpajen och alla kakor och bullar som Kajsa bjöd på idag.

Jens skickade just ett sms. Han vann (!) och är äntligen på väg hem från Sörskogen! Go, Jens, go!

Jag hoppas att du vill komma till världen imorgon.

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *