Pappas checklista

Hej Noelle,

Nej, du är inte ute än. Det är söndag morgon. Mamma ligger kvar i sängen och nannar.  Nej, vänta… hon är vaken. Mamma är kissnödig. Hon kommer ut från sovrummet med små fast tunga steg. Du kommer märka att mamma är fööör söööt när hon är nyvaken. Förutom hennes pingvingång (möjligt att den försvinner efter födsel dock) så får hon ett annorlunda ansiktsuttryck då hennes ögonlock jobbar med minsta möjliga ansträngning. De är i det där läget då man är osäker på huruvida de är öppna eller stängda. De tar sig upp precis så mycket de behöver ta sig upp för att mamma ska hitta till sovrummet. Dessutom spretar hennes hår åt alla möjliga håll och så fnyssuckar hon var sjätte sekund. Nu är hon på väg tillbaka till sovrummet.

Vi befinner oss i ett läge då vi hoppas att du ska pressa din lilla fontanell mot livmodermunnen så att förlossningsvärkarna drar igång. Nej, det är inte så att vi vill att mamma ska få mer ont men vi tycker det är dags att ses nu. Varje värk blir ett steg närmare vårt första möte, som jag för övrigt drömde om inatt. Det var en märklig dröm. För det första kunde du nästan prata. För det andra liknade BB en större tågkupé och medan jag och mamma satt vid våra platser så låg du alldelles själv i restaurangvagnen där folk satt och rökte. För det tredje mindes jag absolut ingenting av själva förlossningen när jag väl hittade dig i restaurangvagnen. Fatta glad jag blev av att vakna och inse att det bara var en dröm. Oj då! Nu blev det plötsligt fjortissvenska här… ”fatta glad jag blev”…. Måste vara en yrkesskada…

Hur som helst, även om vi känner att det är för lite förlossningsvärkar för att vi ska kunna ses idag tex, så innebär inte det att mamma inte har ont. Oj då! Den meningen går förmodligen att uttrycka på ett bättre sätt. Anyway, mamma har ont och därutöver svårt att sova. Detta är självklart inte ditt fel. Du är som sagt inte född än. Om det är någons fel så är det mitt och mammas. Det jag försöker komma till är att desto tuffare det blir för mamma desto mer frustrerande blir det för mig att gå bredvid och må toppen.

Flera av mina vänner har vittnat om att det känns jobbigt att inte kunna göra någonting under förlossningen. Att vilja hjälpa till men inte kunna. Jag och mamma har, som du säkert redan vet, gått på Annas profylaxkurs. I den skolan är mannen inte handfallen. Förvisso har ingen uppgift samma dignitet som att föda men jag hoppas att mina uppgifter kommer bidra till att min närvaro åtminstonde känns meningsfull. Nedan följer ”PARTNERNS CHECKLISTA” från Annas profylax kurskompendium med mina reflektioner. 

Vad jag kan göra

  • Ge henne näring regelbundet – Bör inte gå fel så länge jag inte ger henne äpplen eller hasselnötter
  • Byt ställning regelbundet – Tydligen är det bra att göra detta varje halvtimme. Jag kan ställa timern på mobilen.
  • Massera under och mellan värkarna i den mån hon vill – Eldprovet som jag ser det eftersom jag gissar att det blir som nu, dvs, att mamma vill ha massage hela tiden överallt. Note to self; Träna fingrar, handleder och underarmar.
  • Växla mellan varmt och kallt – Värmekudde sen påse is. Låter spännande. Ni mammor som läser här, har ni någon erfarenhet av detta?
  • Påminn vid varje värk; ”andas, slappna av”, dessutom stryk bort eventuella spänningar – Den här kan jag. Det har vi tränat på.

Hur jag kan vara

  • Närvarande – Får inte svimma! Får inte svimma! Får inte svimma!
  • Väldoftande då starka dofter kan störa – Note to self; Ta med Tic-Tacs och deo.
  • Omsorgsfull och fråga regelbundet hur hon mår – Hmm… jag skulle bli lack om någon frågade mig det hela tiden. Smulan, du får säga till om jag blir tjatig här.
  • Se till att det är tyst i rummet under värken – Hallå! Bör inte den här punkten ligga under övre rubriken? Men visst, jag kör på som jag gör i klassrummen på jobbet.
  • Inte ta smädelser personligt – Älskling, kalla mig vad du vill. Jag kommer vara som teflon. Det kommer bara rinna av.
  • Lyssna och bekräfta som ett hjärta med öron – Måste komma ihåg mina begränsningar. Fokusera på en sak i taget.

Att kommunicera

  • Berätta för personalen att vi tränat profylax – Men är det så j-vla smart? Tänk om personalen tror vi har allt under kontroll då.
  • Jag är länken till personalen – Fixar jag lätt!

Hur jag kan peppa

  • Vägled in och ut ur värkarna – Jag lovar att göra mitt bästa
  • Krymp perspektiven: använd mål och delmål – ”Kom igen nu! Fixa tre värkar till så lovar jag att aldrig mer ställa in klämda yogurthförpackningar i kylen.”
  • Prata om tiden efter förlossningen – Ej om hur det går för Gnaget. Prata om vem som vi ska ringa först och vad det blir till middag.

Det var allt för nu. För övrigt, idag är det Alla hjärtans dag. Jag ska krypa ner bredvid mamma en liten stund och sen ska jag ta å bjuda henne på mysfrulle med pannkakor på Spoon.

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *